Att flyga till orörda fiskeplatser i sitt eget sjöflyggplan, låter det bra? Jotack! I denna film från 1947 flyger fiskelegenden Lee Wulff iväg med sin 10-årige son för att fiska. Och flyga. Och fiska. Wulff fick dock betala dyrt för sin passion för flygning. Han dog i en flygkrasch 1991.

För ett par veckor sedan var jag och fiskade i Baltak. Jag hade med mitt alldeles nya flugspö – ett Winston Passport klass 5 som anlände hos mig bara en dag innan det var dags att åka på fiske. Och eftersom jag inför denna säsong bestämt mig för att sluta med att ha en klass tyngre linor till flugspöna så hade jag ingen lämplig lina till spöet trots att jag har ett klass 5-spö sedan tidigare. Och inte hade jag tid att köpa en lina heller!

Fiskekompisen Björn ryckte då ut som en räddare i nöden och lånade mig fyra klass 5-linor för helgen i Baltak, bland annat en Guideline Highwater som skulle vara skön och lättkastad. Sagt och gjort! Ner i väskan for linorna och jag drog till Västergötland! Väl hemkommen frågade Björn hur det nya spöet varit och jag kunde inte dölja min besvikelse. Detta är samtalet som följde:

Jag: Spöet var faktiskt bara så där… jag kastade och kastade och hur jag än försökte så fick jag inte fart på det!

Björn: Tråkigt. Använde du Guideline Highwater-linan?

Jag: Ja, mest hela tiden. Men hur jag än försökte så hände det inte så mycket. Det var svårt att få Winston-spöet att ladda! Trist.

Björn: Ja, det gäller ju att få ut hela klumpen på Highwater-linan, den vita  delen, utanför spötoppen men sen ska det inte vara några problem.

Jag: Vita delen? Highwater-linan är ju orange.

Björn: Nej, den är vit och oliv. Den oranga linan är Barrion. Den är 39 meter lång och har tapering som i praktiken innebär att klumpen är 27 meter… Den har en lång fram och baktapering och måste kastas exakt och är vindkänslig. Är det den du använt?

Jag: Aj fan…

Jag är nyss hemkommen från en helgs höstfiske i Baltak. Vädret var fantastiskt skönt och det gick att fiska i t-tröja! Men fisket var trögt får både kamraterna och mig själv. Vattnet var högre än normalt men inte extremt högt. Så det borde inte ställt till det så farligt. Men de vanliga flugorna och ställena funkade inte.

Flugfiskare i Baltak (inte författaren)

Det visade sig att en del av det fungerande receptet var att ta sig ner på djupet, så fram for tunga sinktip-linor och förtyngda flugor. Men att gå djupet var inte hela sanningen. Regnbågarna tog ändå inte som de brukar.

En efter del frågande och snackade längs åkanten så fick vi höra att så kallade spoon flies fungerade. De som använde sådana tog fisk efter fisk efter fisk… Jag hade EN sådan fluga med mig. Den satt snart utom räckhåll i ett träd. Och så gick jag tillbaka till förtyngda streamers och nymfer. En fisk blev det. På en streamer. Den var utan förtyngning och satt på en vanlig flytlina och vanlig taperad tafs. Tur?

Flugfiskepaus

Något sent kommer här ett par bilder från helgens fiske. Det blev en förmiddagstur till klubbsjön. Vattnet var nu mycket svalare än i somras och vi hade stora förhoppningar att fisket skulle bli bra. Det var sju grader när vi puttade ut båten och precis så där svalt så att man funderade på om inte vantar hade varit smart. Snart kom dock den fantastiska höstsolen och vistelsen på vattnet blev jätteskön. Vi såg en hel del vak men fisken var försiktig och det blev bara två fångade regnbågar på fyra timmar. En dag som denna passade den amerikanske flugfiskelegendens A.K. Bests ord väl: ”The fishing was good; it was the catching that was bad”.